Pepper var min första lusitano och hon är helt underbar. Hennes temperament är stabilt och hon lugnar ner andra hästar om de är stirriga.

Tony är en riktig buspojke. Han kan lätt tappa koncentrationen under träningarna, men om Pepper finns i närheten brukar det ordna sig.

Tor är väldigt uthållig och har tävlat framgångsrikt i distansritt. Han kan bli lite kaxig ibland, men är ändå en snäll och ärlig häst.

Carrot är en stadig häst som är väldigt noga med att vara till lags. Trots detta är han en naturlig ledare. Han tycker om långa nattliga ridturer genom Jarlaheim. Carrot kommer från den fina Pratchett-linjen.

När jag hittade Sam var han en försummad, nedgången häst med tovig päls och ledsna ögon. Jag fick honom mycket billigt, men när jag senare fick alla hans papper visade det sig att även han kom från Pratchett-linjen. Vilket fynd! Nu är Sam riktigt fin, han har lagt på sig några kilon och hänger gärna med Carrot på nattritter. Ibland kan han bli lite sorgsen, kanske minns han hur han hade det förr?

Granny är en bestämd häst. Hon vill helst ta beslut själv och man får lirka lite med henne för att få henne att samarbeta. Om man är okoncentrerad när man rider henne kommer hon att dra iväg någon helt annanstans. Trots detta skulle hon aldrig bråka med ett barn som är nybörjare, då går hon så försiktigt som om hon gick på glas.

Tiffany är ganska ung och har fått gå bredvid Granny som handhäst när jag rider. De kommer från samma uppfödare och är båda av Pratchett-linjen.

Russell är minst lika smart som Sherlock, men inte alls lika svår att hantera. Hon har tålamod och kan samarbeta även om hon måste prestera under sin förmåga. Ger man henne tillfälle att visa vad hon kan så skiner hon som en stjärna. Hon är mycket mångsidig och går lika bra att tävla i dressyr som i hästpolo.

Sherlock är en mycket intelligent men egensinnig häst. Det går inte att lura honom till att göra något han inte vill. Ska han till veterinären så är det övertalning och logik som gäller för att få med honom. Detta är ingen häst för den ovane ryttaren. Om Sherlock tycker att det blir tråkigt så struntar han fullständigt i sin ryttare och gör istället något han själv är intresserad av.

Sessan hade en tuff uppväxt. Som föl gick hon från ägare till ägare och fick aldrig något fast hem. Som tur var upptäcktes hon av den store tränaren Lob Holdaway som tog henne under sina vingar. När han såg vilken talang hon var skickade han henne vidare till Saragam Romero. Sessan är tuff och om någon behandlar hästarna i stallet illa lär de få sig en rejäl spark.

Willie vill helst följa med Sessan överallt. Han användes som tjurfäktarhäst när han var yngre och det var ett tufft liv. Eftersom jag skaffade Sessan och Willie samtidigt har han tytt sig till henne. Hon är hans talisman som får honom att glömma sitt tidigare hårda liv.

Cherry är en oerhört vacker häst. Liksom Björk tycker hon inte om att visa sig i folksamlingar men på grund av sin skönhet är det många som vill se henne. En grupp turister som fick syn på henne i våras hade till och med en spontan fest för att hon var så betagande.

Björk är mer vild än tam. En ridtur med henne är som att åka berg- och dalbana. Det är aldrig tråkigt. Hon är ganska tillbakadragen och visar bara sina rätta färger ute i vildmarkerna eller i det trygga hemstallet.

Windy hör egentligen inte hemma i något stall. Han är bara på besök hos mig ibland. För det mesta lever han som vildhäst i bergen. Hans hjord håller till i en hemlig dal, men han gör ofta långa vandringar runt Jorvik